IDFs policy för dödande härlett från ett religiöst perspektiv

Religion som förklaring till israeliska soldaters blodtörst

2 Mos. 11

1Herren sade till Mose: ”Ännu en plåga skall jag låta drabba farao och Egypten, och sedan skall han släppa er härifrån – ja, inte bara släppa er utan jaga bort er allesammans. 2Säg nu till folket att alla, både män och kvinnor, skall be sina grannar om föremål av silver och guld.” 3Och Herren gjorde egypterna välvilligt stämda mot hans folk, och Mose betraktades som en stor man i Egypten, både av faraos hovmän och av folket.

4Mose sade till farao: ”Så säger Herren: Vid midnatt skall jag gå fram genom Egypten, 5och allt förstfött i Egypten skall dö, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde sonen till slavinnan vid handkvarnen, och även allt förstfött bland boskapen. 6I hela Egypten skall höjas ett sådant klagoskri att dess like aldrig har hörts och aldrig kommer att höras. 7Men mot israeliterna skall inte ens en hund morra, varken mot människor eller boskap. Då skall ni inse att Herren gör skillnad på Egypten och Israel. 8Då skall alla dina hovmän här söka upp mig och falla ner för mig och bönfalla mig att lämna er och ta med mig hela mitt folk. Sedan skall jag dra bort.” Och fylld av vrede gick han därifrån.

9Herren sade till Mose: ”Att farao inte lyssnar till er, det sker för att jag skall göra nya under i Egypten.” 10Alla dessa under gjorde Mose och Aron inför farao, men Herren gjorde farao hård och obeveklig: han släppte inte ut israeliterna ur sitt land.

Påsken och det osyrade brödets högtid

2 Mos. 12
1Herren sade till Mose och Aron i Egypten: 2”Denna månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första månad. 3Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll. 4Men om hushållet är för litet för ett helt djur skall husfadern och hans närmaste granne tillsammans ta ett djur, alltefter antalet personer; ni skall göra beräkningen med hänsyn till vad var och en äter. 5Djuret skall vara felfritt, årsgammalt och av hankön och tas från fåren eller från getterna. 6Ni skall spara det till den fjortonde dagen i denna månad; då skall hela Israels församlade menighet slakta det mellan skymning och mörker. 7Man skall ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på tvärbjälken i de hus där man äter det. 8Köttet skall ätas samma natt; det skall vara stekt över eld och det skall ätas med osyrat bröd och beska örter. 9Ni får inte äta något av köttet rått eller kokat i vatten, utan det skall vara stekt över eld, med huvud, fötter och innanmäte. 10Ingenting får lämnas kvar till morgonen; om något då är kvar skall ni bränna upp det. 11Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk. 12Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom – jag är Herren. 13Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten.

14Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar den. 15I sju dagar skall ni äta osyrat bröd. Redan den första dagen skall ni skaffa bort all surdeg ur era hus, ty var och en som äter något syrat bröd från den första till den sjunde dagen skall utstötas ur Israel. 16Den första dagen skall ni hålla en helig sammankomst, liksom också den sjunde dagen. Inget arbete får utföras under de dagarna, utom det som är nödvändigt för att alla skall få äta; endast detta får göras. 17Ni skall fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. I släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar denna dag. 18Från kvällen den fjortonde dagen i första månaden till kvällen den tjugoförsta dagen skall ni äta osyrat bröd. 19Under sju dagar får ingen surdeg finnas i era hus, ty var och en som äter syrat bröd skall utstötas ur Israels menighet, vare sig han är invandrare eller infödd. 20Syrat bröd skall ni inte äta; var ni än bor skall ni äta osyrat bröd.”

21Mose kallade samman alla de äldste i Israel och sade: ”Gå och hämta var sitt lamm åt era familjer och slakta det som påskoffer. 22Tag sedan en knippa isop och doppa den i skålen med blodet och stryk lite av blodet på tvärbjälken och de båda dörrposterna. Ingen av er får gå ut genom dörren i sitt hus innan det blir morgon. 23Herren skall gå fram genom landet och hemsöka egypterna. Men när han ser blodet på tvärbjälken och de båda dörrposterna skall han gå förbi dörren och inte låta Förgöraren gå in i era hus för att döda er. 24Dessa regler skall gälla för er och era barn i all framtid. 25När ni kommer till det land som Herren har lovat att skänka er skall ni hålla fast vid detta bruk. 26Och när era barn frågar er: Vad betyder detta bruk? 27skall ni svara: Det är ett påskoffer åt Herren; när han dödade egypterna gick han förbi israeliternas hus och skonade våra hem.” Då föll folket ner och tillbad.

28Sedan gick israeliterna och gjorde allt det som Herren hade befallt Mose och Aron.

Den tionde plågan: egypternas förstfödda dödas. Israeliterna bryter upp

29Vid midnatt dräpte Herren alla förstfödda i Egypten, den förstfödde sonen till farao på tronen lika väl som den förstfödde sonen till fången i fängelsehålan, och även allt förstfött bland boskapen. 30Den natten steg farao upp, han och hans hovmän och alla andra egypter. Det hördes ett klagoskri i Egypten, ty det fanns inget hus där inte någon var död. 31Farao kallade under natten till sig Mose och Aron och sade: ”Gå er väg, lämna mitt land, både ni själva och de andra israeliterna. Gå, och frambär offer åt Herren som ni har bett att få göra! 32Ta med både era får och era kor så som ni har begärt! Gå, och be om välsignelse också för mig!” 33Egypterna drev på dem för att få ut dem ur landet så fort som möjligt. De tänkte att de annars skulle dö allesammans.

34Så tog israeliterna degen, innan man hunnit syra den, svepte sina mantlar om baktrågen och bar dem på axeln. 35De hade gjort som Mose sade: de hade bett egypterna om föremål av silver och guld och om kläder. 36Och Herren hade gjort egypterna välvilligt stämda mot israeliterna, så att de gav dem vad de begärde. På det sättet tog de byte av egypterna.
2 Mos.17:14-16
14Och HERREN sade till Mose: ”Teckna upp detta till en åminnelse i en bok, och inprägla det hos Josua, ty jag skall så i grund utplåna minnet av Amalek, att det icke mer skall finnas under himmelen.”15Och Mose byggde ett altare och gav det namnet HERREN mitt baner. 16Och han sade: ”Ja, jag lyfter min hand upp mot HERRENS tron och betygar att HERREN skall strida mot Amalek från släkte till släkte.”

4Mos. 32:13
13Mose, prästen Elasar och alla menighetens hövdingar kom och mötte dem utanför lägret. 14Men Mose greps av vrede mot härens befäl, de högre och lägre officerare som nu återvände från fälttåget.15Han sade till dem: ”Har ni låtit alla kvinnorna leva! 16Det var ju de som följde Bileams råd och lockade israeliterna att vara trolösa mot Herren när det gällde Pegor, så att Herrens menighet drabbades av hemsökelsen. 17Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. 18Men de flickor som inte har legat med någon man skall ni låta leva och behålla för egen del.
5Mos 2:32
32 When Sihon and all his army came out to meet us in battle at Jahaz, 33 the Lord our God delivered him over to us and we struck him down, together with his sons and his whole army. 34 At that time we took all his towns and completely destroyed[c] them—men, women and children. We left no survivors. 35 But the livestock and the plunderfrom the towns we had captured we carried off for ourselves.

32Med allt sitt folk drog Sichon ut för att möta oss i strid vid Jahas. 33Herren, vår Gud, överlämnade honom åt oss, och vi dödade honom, hans söner och allt hans folk. 34Då intog vi också alla hans städer och vigde alla männen där åt förintelse, och även kvinnorna och barnen. Vi lät ingen komma undan. 35Men boskapen och det vi tagit i de erövrade städerna behöll vi som krigsbyte. 36Från Aroer vid randen av Arnons floddal och från staden nere i dalen och ända bort till Gilead fanns inte en enda stad som var ointaglig för oss. Herren, vår Gud, överlämnade dem alla åt oss.

5 Mos. 3:1-7
1Därefter slog vi in på vägen mot Bashan. Og, kungen av Bashan, drog ut med allt sitt folk för att möta oss i strid vid Edrei. 2Men Herren sade till mig: ”Var inte rädd för honom. Jag ger honom i ditt våld, med allt hans folk och hela hans land. Du skall göra med honom som du gjorde med amoreernas kung Sichon, som härskade i Heshbon.” 3Så gav Herren, vår Gud, även Og, kungen av Bashan, och allt hans folk i vårt våld. Vi dödade dem och lät ingen komma undan. 4Då intog vi också alla hans städer. Det fanns inte en enda som vi inte tog från dem. Vi tog sextio städer, hela Argovområdet, Ogs rike i Bashan. 5Alla dessa städer var befästa med höga murar, portar och bommar. Därtill kom en stor mängd obefästa städer. 6Vi vigde dem åt förintelse, så som vi gjort med Sichon, kungen i Heshbon. Vi vigde alla männen i städerna åt förintelse, och även kvinnorna och barnen. 7All boskapen och det vi tagit i städerna behöll vi som krigsbyte.

5 Mos. 6: 1-25

1Och dessa äro de bud, stadgar och rätter som HERREN, eder Gud, har bjudit mig att lära eder, för att I skolen göra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga det i besittning — 2detta på det att du må frukta HERREN, din Gud, så att du håller alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din son och din sonson, i alla dina livsdagar, och på det att du må länge leva. 3Så skall du nu höra, Israel, och hålla dem och göra efter dem, för att det må gå dig väl, och för att I mån föröka eder mycket, såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig — ett land som flyter av mjölk och honung.

4Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en. 5Och du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft. 6Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lägga på ditt hjärta.7Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp. 8Och du skall binda dem såsom ett tecken på din hand, och de skola vara såsom ett märke på din panna. 9Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.

10När nu HERREN, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dig — stora och vackra städer, som du icke har byggt, 11och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, vingårdar och olivplanteringar, som du icke har planterat — och när du då äter och bliver mätt, 12så tag dig till vara för att förgäta HERREN, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. 13HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du svärja. 14I skolen icke följa efter andra gudar, någon av de folks gudar, som bo runt omkring eder, 15ty en nitälskande Gud är HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och du må taga dig till vara, så att icke HERRENS, din Guds, vrede upptändes mot dig, och han utrotar dig från jorden. 16I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, såsom I frestaden honom i Massa. 17I skolen troget hålla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesbörd och stadgar som han har givit dig. 18Och du skall göra vad rätt och gott är i HERRENS ögon, för att det må gå dig väl, och för att du må komma in i det goda land som HERREN med ed har lovat åt dina fäder, och taga det i besittning, 19därigenom att han driver undan för dig all dina fiender, såsom HERREN har lovat. 20När din son i framtiden frågar dig: ”Vad betyda de vittnesbörd och stadgar och rätter som HERREN, vår Gud, har givit eder?” 21då skall du svara din son: ”Vi voro Faraos trälar i Egypten, men med stark hand förde HERREN oss ut ur Egypten. 22Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i Egypten på Farao och hela hans hus inför våra ögon. 23Men oss förde han ut därifrån, för att låta oss komma in och giva oss det land som han med ed har lovat åt våra fäder. 24Och HERREN bjöd oss att göra efter alla dessa stadgar och att frukta HERREN, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl, i det att han behölle oss vid liv, såsom ock hittills har skett. 25Och det skall lända oss till rättfärdighet, när vi hålla och göra efter alla dessa bud, inför HERRENs, vår Guds, ansikte, såsom han har bjudit oss.”

5 Mos 7:1-26

1När HERREN, din Gud, låter dig komma in i det land dit du nu går, för att taga i besittning, och när han för dig förjagar stora folk — hetiterna, girgaséerna, amoréerna, kananéerna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna, sju folk, större och mäktigare än du — 2när HERREN, din Gud, giver dessa i ditt våld och du slår dem, då skall du giva dem till spillo; du skall icke sluta förbund med dem eller visa dem nåd. 3Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner. 4Ty de skola då förleda dina söner att vika av ifrån mig och tjäna andra gudar, och HERRENS vrede skall då upptändas mot eder, och han skall med hast förgöra dig. 5Utan så skolen I göra med dem: I skolen bryta ned deras altaren och slå sönder deras stoder och hugga ned deras Aseror och bränna upp deras beläten i eld. 6Ty du är ett folk som är helgat åt HERREN, din Gud; dig har HERREN, din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk, framför alla andra folk på jorden. 7Icke därför att I voren större än alla andra folk var det som HERREN fäste sig vid eder och utvalde eder, ty I ären ju mindre än alla andra folk; 8utan därför att HERREN älskade eder och ville hålla den ed som han hade svurit edra fäder, därför förde HERREN eder ut med stark hand och förlossade dig ur träldomshuset, ur Faraos, den egyptiske konungens, hand. 9Så skall du nu veta att HERREN, din Gud, är den rätte Guden, den trofaste Guden, som håller förbund och bevarar nåd intill tusende led, när man älskar honom och håller hans bud, 10men som utan förskoning vedergäller och förgör dem som hata honom. Han dröjer icke, när det gäller dem som hata honom; utan förskoning vedergäller han dem. 11Så håll nu de bud och stadgar och rätter som jag i dag giver dig, och gör efter dem. 12Om I nu hören dessa rätter och hållen dem och gören efter dem, så skall HERREN, din Gud, till lön därför låta sitt förbund och sin nåd bestå, vad han med ed lovade dina fäder.13Han skall då älska dig och välsigna och föröka dig; han skall välsigna ditt livs frukt och din marks frukt, din säd, ditt vin och din olja, dina fäkreaturs avföda och din småboskaps avel, i det land som han med ed har lovat dina fäder att giva dig. 14Välsignad skall du bliva framför alla andra folk; bland dina män och kvinnor skall ingen vara ofruktsam, ej heller bland din boskap. 15Och HERREN skall avvända från dig all krankhet; ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar, som du väl känner, skall han lägga på dig; han skall i stället låta dem komma över alla dem som hata dig. 16Och alla de folk som HERREN, din Gud, giver i din hand skall du utrota; du skall icke visa dem någon skonsamhet. Du skall icke heller tjäna deras gudar, ty detta kunde bliva en snara för dig. 17Om du ock säger vid dig själv: ”Dessa folk äro större än jag; huru skall jag kunna fördriva dem?”, 18så må du dock icke frukta för dem; du skall tänka på vad HERREN, din Gud gjorde med Farao och med alla egyptierna, 19på de stora hemsökelser, som du med egna ögon såg, och på de tecken och under och på den starka hand och uträckta arm varmed HERREN, din Gud, förde dig ut. På samma sätt skall HERREN, din Gud, nu göra med alla de folk som du fruktar för. 20Därtill skall HERREN, din Gud, sända getingar över dem, till dess att de som äro kvar och hålla sig gömda för dig hava blivit utrotade. 21Du må icke förskräckas för dem, ty HERREN, din Gud, är mitt ibland dig, en stor och fruktansvärd Gud. 22Och HERREN, din Gud, skall förjaga dessa hedningar för dig, men blott småningom. Du skall icke med hast få förgöra dem, på det att vilddjuren icke må föröka sig till din skada. 23HERREN, din Gud, skall giva dem i ditt våld och sända stor förvirring bland dem, till dess att de förgöras. 24Och han skall giva deras konungar i din hand, och du skall utrota till och med deras namn, så att de icke mer finnas under himmelen. Ingen skall kunna stå dig emot, till dess du har förgjort dem. 25Deras gudabeläten skola I bränna upp i eld. Du skall icke hava begärelse till det silver och det guld som finnes på dem, och icke taga något av detta för din räkning, på det att du icke må snärjas därav; ty en styggelse är det för HERREN, din Gud. 26Och du skall icke låta någon styggelse komma in i ditt hus, på det att du icke också själv må bliva given till spillo. Du skall räkna det såsom en skändlighet och en styggelse, ty det är givet till spillo.

Psaltaren 137
1Vid Babylons floder satt vi och grät, när vi tänkte på Sion. 2I pilträden som växte där hade vi hängt våra lyror. 3De som höll oss fångna bad oss att sjunga, de som släpat bort oss bad om glada visor: ”Sjung för oss en sång från Sion!” 4Men hur kunde vi sjunga Herrens sånger i ett främmande land? 5Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand förlamas. 6Må min tunga fastna vid gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte sätter Jerusalem högre än all annan glädje. 7Herre, tänk på Jerusalems olycksdag, hur edomeerna ropade: ”Riv ner, riv ner till grunden.” 8Babylon, du förstörerska, lycklig den som får vedergälla vad du har gjort mot oss. 9Lycklig den som får ta dina späda barn och krossa dem mot klippan.

 Talmud

Moed Kattan 17a: If a Jew is tempted to do evil he should go to a city where he is not known and do the evil there.

Penalty for Disobeying Rabbis

Erubin 21b. Whosoever disobeys the rabbis deserves death and will be punished by being boiled in hot excrement in hell.

Hitting a Jew is the same as hitting God

Sanhedrin 58b. If a heathen (gentile) hits a Jew, the gentile must be killed.

O.K. to Cheat Non-Jews

Sanhedrin 57a . A Jew need not pay a gentile (“Cuthean”) the wages owed him for work.

Jews Have Superior Legal Status

Baba Kamma 37b. “If an ox of an Israelite gores an ox of a Canaanite there is no liability; but if an ox of a Canaanite gores an ox of an Israelite…the payment is to be in full.”

Jews May Steal from Non-Jews

Baba Mezia 24a . If a Jew finds an object lost by a gentile (“heathen”) it does not have to be returned. (Affirmed also in Baba Kamma 113b). Sanhedrin 76a. God will not spare a Jew who “marries his daughter to an old man or takes a wife for his infant son or returns a lost article to a Cuthean…”

Jews May Rob and Kill Non-Jews

Sanhedrin 57a . When a Jew murders a gentile (“Cuthean”), there will be no death penalty. What a Jew steals from a gentile he may keep.

Baba Kamma 37b. The gentiles are outside the protection of the law and God has “exposed their money to Israel.”

Jews May Lie to Non-Jews

Baba Kamma 113a. Jews may use lies (“subterfuges”) to circumvent a Gentile.

Non-Jewish Children are Sub-Human

Yebamoth 98a. All gentile children are animals.

Abodah Zarah 36b. Gentile girls are in a state of niddah (filth) from birth.

Abodah Zarah 22a-22b . Gentiles prefer sex with cows.

Genocide Advocated by the Talmud

Minor Tractates. Soferim 15, Rule 10. This is the saying of Rabbi Simon ben Yohai: Tob shebe goyyim harog (“Even the best of the gentiles should all be killed”).

This passage is from the original Hebrew of the Babylonian Talmud as quoted by the 1907 Jewish Encyclopedia, published by Funk and Wagnalls and compiled by Isidore Singer, under the entry, “Gentile,” (p. 617).

This original Talmud passage has been concealed in translation. The Jewish Encyclopedia states that, “…in the various versions the reading has been altered, ‘The best among the Egyptians’ being generally substituted.” In the Soncino version: “the best of the heathens” (Minor Tractates, Soferim 41a-b].

Israelis annually take part in a national pilgrimage to the grave of Simon ben Yohai, to honor this rabbi who advocated the extermination of non-Jews. (Jewish Press, June 9, 1989, p. 56B).

On Purim, Feb. 25, 1994, Israeli army officer Baruch Goldstein, an orthodox Jew from Brooklyn, massacred 40 Palestinian civilians, including children, while they knelt in prayer in a mosque. Goldstein was a disciple of the late Brooklyn Rabbi Meir Kahane, who told CBS News that his teaching that Arabs are “dogs” is derived “from the Talmud.” (CBS 60 Minutes, “Kahane”).

University of Jerusalem Prof. Ehud Sprinzak described Kahane and Goldstein’s philosophy: “They believe it’s God’s will that they commit violence against goyim, a Hebrew term for non-Jews.” (NY Daily News, Feb. 26, 1994, p. 5).

Rabbi Yitzhak Ginsburg declared, “We have to recognize that Jewish blood and the blood of a goy are not the same thing.” (NY Times, June 6, 1989, p.5).

Rabbi Yaacov Perrin said, “One million Arabs are not worth a Jewish fingernail.” (NY Daily News, Feb. 28, 1994, p.6).

Talmudic Doctrine: Non-Jews are not Human

The Talmud specifically defines all who are not Jews as non-human animals, and specifically dehumanizes Gentiles as not being descendants of Adam. Here are some of the Talmud passages which relate to this topic.

Kerithoth 6b: Uses of Oil of Anointing. “Our Rabbis have taught: He who pours the oil of anointing over cattle or vessels is not guilty; if over gentiles (goyim) or the dead, he is not guilty. The law relating to cattle and vessels is right, for it is written: “Upon the flesh of man (Adam), shall it not be poured (Exodus 30:32]); and cattle and vessels are not man (Adam).

“Also with regard to the dead, [it is plausible] that he is exempt, since after death one is called corpse and not a man (Adam). But why is one exempt in the case of gentiles (goyim); are they not in the category of man (Adam)? No, it is written: ‘And ye my sheep, the sheep of my pasture, are man” (Adam); [Ezekiel 34:31]: Ye are called man (Adam) but gentiles (goyim) are not called man (Adam).”

In the preceding passage, the rabbis are discussing the portion of the Mosaic law which forbids applying the holy oil to men.

The Talmud states that it is not a sin to apply the holy oil to Gentiles, because Gentiles are not human beings (i.e. are not of Adam).

Another example from tractate Yebamoth 61a: “It was taught: And so did R. Simeon ben Yohai state (61a) that the graves of gentiles (goyim) do not impart levitical uncleanness by an ohel[standing or bending over a grave], for it is said, ‘And ye my sheep the sheep of my pasture, are men (Adam), [Ezekiel 34:31]; you are called men (Adam) but the idolaters are not called men (Adam).”

The Old Testament Mosaic law states that touching a human corpse or the grave of a human imparts uncleanness to those who touch it. But the Talmud teaches that if a Jew touches the grave of a Gentile, the Jew is not rendered unclean, since Gentiles are not human (not of Adam).

From Baba Mezia 114b: “”A Jewish priest was standing in a graveyard. When asked why he was standing there in apparent violation of the Mosaic law, he replied that it was permissible, since the law only prohibits Jews from coming into contact with the graves of humans (Adamites), and he was standing in a gentile graveyard. For it has been taught by Rabbi Simon ben Yohai: ‘The graves of gentiles [goyim] do not defile. For it is written, ‘And ye my flock, the flock of my pastures, are men (Adam)’ (Ezekiel 34:31); only ye are designated men (Adam).”

Ezekiel 34:31 is the alleged Biblical proof text repeatedly cited in the preceding three Talmud passages. But Ezekiel 34:31 does not in fact support the Talmudic notion that only Israelites are human. What these rabbinical, anti-Gentile racists and ideologues have done in asserting the preceding absurdities about Gentiles is distort an Old Testament passage in order to justify their bigotry.

In Berakoth 58a the Talmud uses Ezekiel 23:20 as proof of the sub-human status of gentiles. It also teaches that anyone (even a Jewish man) who reveals this Talmudic teaching about non-Jews deserves death, since revealing it makes Gentiles wrathful and causes the repression of Judaism.

The Talmudic citation of this scripture from Ezekiel as a “proof-text” is specious, since the passage does not prove that Gentiles are animals. The passage from Ezekiel only says that some Egyptians had large genital organs and copious emissions. This does not in any way prove or even connote that the Egyptians being referred to in the Bible were considered animals. Once again, the Talmud has falsified the Bible by means of distorted interpretation.

Other Talmud passages which expound on Ezekiel 23:20 in this racist fashion are: Arakin 19b, Berakoth 25b, Niddah 45a, Shabbath 150a, Yebamoth 98a. Moreover, the original text of Sanhedrin 37a applies God’s approval only to the saving of Jewish lives (cf. the Hesronot Ha-shas, Cracow, 1894).

Moses Maimonides: Advocate of Extermination

We will now examine the post-Talmudic commentator Rambam (Moses Maimonides). This revered “sage” taught that Christians should be exterminated. He has the highest stature in Judaism:

“Moses Maimonides is considered the greatest codifier and philosopher in Jewish history. He is often affectionately referred to as the Rambam, after the initials of his name and title, Rabenu Moshe Ben Maimon, “Our Rabbi, Moses son of Maimon.” [Maimonides’ Principles, edited by Aryeh Kaplan, Union of Orthodox Jewish Congregations of America,, p. 3].

Here is what Maimonides (Rambam) taught concerning saving people’s lives, especially concerning saving the lives of gentiles and Christians, or even Jews who dared to deny the “divine inspiration” of the Talmud:

Maimonides, Mishnah Torah, (Moznaim Publishing Corporation, Brooklyn, New York, 1990, Chapter 10, English Translation), p. 184: “Accordingly, if we see an idolater (gentile) being swept away or drowning in the river, we should not help him. If we see that his life is in danger, we should not save him.” The Hebrew text of the Feldheim 1981 edition of Mishnah Torahstates this as well.

Immediately after Maimonides’ admonition that it is a duty for Jews not to save a drowning or perishing gentile, he informs us of the Talmudic duty of Jews towards Christians, and also towards Jews who deny the Talmud. Maimonides, Mishnah Torah, (Chapter 10), p. 184:

“It is a mitzvah [religious duty], however, to eradicate Jewish traitors, minnim, and apikorsim, and to cause them to descend to the pit of destruction, since they cause difficulty to the Jews and sway the people away from God, as did Jesus of Nazareth and his students, and Tzadok, Baithos, and their students. May the name of the wicked rot.”

The Jewish publisher’s commentary accompanying the preceding statement of Maimonides states that Jesus was an example of a min (plural: minnim).

The commentary also states that the students of Tzadok were defined as those Jews who deny the truth of the Talmud and who uphold only the written law (i.e. the Old Testament).

According to Maimonides’ Principles, p. 5, Maimonides “spent twelve years extracting every decision and law from the Talmud, and arranging them all into 14 systematic volumes. The work was finally completed in 1180, and was called Mishnah Torah, or “Code of the Torah.”

Maimonides taught in another part of the Mishnah Torah that gentiles are not human: “Man alone, and not vessels, can contract uncleanness by carriage. …The corpse of a gentile, however, does not convey uncleanness by overshadowing. …a gentile does not contract corpse uncleanness; and if a gentile touches, carries, or overshadows a corpse he is as one who did not touch it.

“To what is this like? It is like a beast which touches a corpse or overshadows it. And this applies not to corpse uncleanness only but to any other kind of uncleanness: neither gentiles nor cattle are susceptible to any uncleanness.” (The Code of Maimonides, vol. 10, translated by Herbert Danby, Yale University Press, New Haven, 1954, pp. 8-9).

Maimonides, Mishneh Torah, Hilchot Rotze’ach 2:11: “A Jew who killed a righteous gentile is not executed in a court of law. It says in Exodus 21:14, ‘If a man schemes against his fellow man and kills the man deliberately, take him away from the altar and put him to death.’ But a gentile is not considered a man, and even more so, a Jew is not executed for killing an unrighteous gentile.”

http://www.revisionisthistory.org/talmudtruth.html
http://archive.is/Xhnn
http://www.daatemet.org/articles/article.cfm?article_id=119

“When Israel is mighty”
http://www.youtube.com/watch?v=YSy6ENVAJlY
http://www.iamthewitness.com/books/Israel.Shahak/Jewish.History.Jewish%20Religion-The.Weight.of.Three.Thousand.Years.pdf
En poets uppläsning av selektiva delar ur kap. 5
http://www.youtube.com/watch?v=xmmUN7M9gW4

Top rabbi exposes Jewish Racism
http://www.youtube.com/watch?v=cYBsDwjezQI

About Lasse Karagiannis

Trala la la
This entry was posted in Compilation_Judaic_Crimes_Against_Humanity, Eget. Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s